Juletid och julefrid...

Längesen jag skrev nu igen, tänkte ju uppdatera med jämna mellanrum. Men som vanligt tappar jag lust och ork och tiden springer iväg.
Idag var jag och lilleman uppe tidigt, klockan sex är tidigt för oss. :-) Fast samtidigt är det skönt så här på morgonkvisten även om man lite halvt yr i nattmössan men inget som inte kan avhjälpas med en kopp kaffe eller två ;)

Nu lackar det mot jul igen och man ser alla ljusen i fönsterna och snön som ligger vit ( eller ja nästan vit) på marken vilket är ovanligt för att vara i södra Sverige. Men barnen älskar snön och lilleman kommer ofta hem blöt med rosor på kinden och glimten i ögat och det är så härligt att se.


Jag har faktiskt inte glömt vad jag själv tyckte som liten, när jag satt på en mjuk filt i min lilla pulka och blev dragen av min far. Jag älskade att stoppa ner händerna i snön och känna den mjuka, kalla snön på mina fingertoppar tills de var alldeles röda av kylan. Att rulla ner för backen på baksidan av vårt hus så snön trängde in de allra minsta utrymmen på min bävernylon overall. Tänk så lite det behövdes för att göra en lycklig då.
Idag har man mer vuxentänk och snön är kall och man blir alldeles torr om händer och kinder och frusen ända in i märgen, blöta kläder är läskigt och jag kan ju absolut inte smutsa ner min kappa för den måste kemtvättas...

Det är mörkt och ruggigt och jag längtar efter sol och värme.
Lilleman himlar med ögonen och tycker jag är sååå ooeerhört vuxen..
-Men mamma, kom igen bara ett litet snöbollskrig säger han och tittar på mig med sina bedjande ögon.
Jag vet att jag borde ge honom det men det vuxna i mig som säger att tiden kommer springa iväg och jag måste hinna handla, laga mat och om vi dessutom är blöta när vi kommer in så är det klädbyte för oss båda vilket kommer ta ännu längre tid.

Jag känner att jag borde hitta en balans mellan det vuxna och att bara få vara ett barn igen ibland, och då menar jag biten där du fjantar och leker bara för att få ditt eget barn att skratta och fnissa hysteriskt och tycka att du är den knasigaste föräldern i världen... Där man kan sätta vuxentänket åt sidan och inte bry sig om att maten blir sen och att jag måste förmodligen hitta en tvätttid i sista minuten bara för att ha torra rena kläder och att jag kommer förmodligen att vara halv blöt när jag går i affären men vaddå.. Vi hade iaf roligt och lilleman har ett nytt minne att skratta åt.. Det borde väl vara värt allt guld i världen för vi har våra barn en sån kort tid egentligen, och om man inte ta vara på det nu så en dag kanske tiden har gått en förbi...




Ta hand om Er därute...

Kram Lille Skutt!!!

Jag kommer att bli lycklig när...

Man övertygar sig själv om att livet kommer att bli bättre efter det att man gift sig, fått barn, sedan fått ett till.
Sedan är man frustrerad över att barnen inte är gamla nog att vara mer tillfreds och man vore mer tillfreds om dom vore det.

Efter det så är man frustrerad över att man har tonåringar man måste klara av att hantera. Man kommer verkligen bli glad när dom är ur det stadiet. Man intalar sig själv att livet kommer att bli fullkomligt när ens partner skärper till sig, när man skaffar en bätte bil, när man kommer iväg på den där resan när man är pensionerad. Sanningen är att det inte finns ett bättre tillfälle att uppskatta livet än just nu.

Om inte nu, så när? Ditt liv kommer alltid vara fullt av förändringar!





Det är bäst att erkänna för sig själv och bestämma sig för att vara lycklig ändå. Lycka är vägen. Så, värdesätt varje ögonblick du har och värdesätt det ändå mer för att du delat det med någon speciell, speciell nog att spendera din tid med ... och kom ihåg att tid inte väntar på någon.

Så, sluta vänta ..

Tills din bil är färdigbetald.
Tills du skaffar ny bil eller nytt hem.
Tills barnen flyttar hemifrån.
Tills du börjar plugga igen.
Tills du slutar plugga.
Tills du går ner 10 kg.
Tills du går upp 10 kg.
Tills du blir gift.
Tills du skiljs.
Tills du får barn.
Tills du går i pension.
Till sommaren..
Till våren.
Till vintern.
Till hösten.
Tills du dör

Det finns ingen bättre tid än just nu att vara lycklig. Lycka är en resa inte en destination. Så arbeta som om du inte behövde pengar, älska som om du aldrig blivit sårad och dansa som om ingen såg dig. :-))







Enjoy life like it´s actually worth living



This is me in 30 years ------>



Ha de bäst därute och ta hand om varandra!


/ Lille Skutt

Vägsjäl!!

Kan tyckas att jag stavat överskriften fel, men det gjorde jag faktiskt med flit. Detta året har varit en resa för mig, en resa där jag började och komma underfund med mig själv och vad som alltid gick fel i mitt liv.

Jag brukar säga att vi alltid har ett val, frågan är bara vad vi väljer och varför? Väldigt få vet förmodligen varför de gör de valen de gör. Det går automatiskt, ett medvetet men dock omedvetet val.

Jag står nu vid ett vägskäl och ska välja mellan det kända och okända, min själ har vart vilsen och rastlös länge och mitt intelllekt ville inte förstå att saker och ting händer för att jag låter dem hända.

Att jag inte tycker att jag förtjänar bättre, hur ska jag då kunna få det bättre? Om inte jag respekterar mig själv... varför ska nån annan göra det? I bibeln står det som en gyllene regel "Behandla andra som du vill att de ska behandla dig" Man kan faktiskt tolka den på olika sätt, för att jag tror även man skulle kunna säga " Behandla dig själv med kärlek och respekt, så kommer du dra till dig människor som visar dig kärlek och respekt"

Och om du får kärlek och respekt, så är det betydligt mycket lättare att ge tillbaka, för du kommer göra det automatiskt utan att ens behöva tänka på det.

Jag vet att jag har en väldigt lång väg att vandra men dock det börjar med insikt, och det är ju positivt :)

På tal om positivitet så hade jag en bild när jag var yngre som jag bara tyckte var så skön...

Läste även i en bok jag fick från en kär vän där det står en massa intressanta saker om dig och ditt medvetande bl.a denna mening: " Släpp alla svårigheter från det förflutna, alla kulturellt betingade regler och föreställningar. Du är den enda som kan skapa precis det liv du förtjänar"! Det handlar inte om vad som har varit, det kan du inte ändra, men däremot kan du ändra framtiden. Du kan göra precis vad som helst så länge du själv tror på det. Se inte hinderna... Se möjligheterna och du kan gå långt! Henry Ford hade en vision om motorfordon redan på 1800 talet och folk tyckte han var knäpp men se var vi är idag för att han trodde på sig själv.

" Oavsett om du tror att du kan eller inte kan, så får du rätt"

Henry Ford ( 1863 - 1947)

Ta hand om er därute och tänk på att varje människa är unik och förtjänar det allra bästa!

/ Lille Skutt

En ny start!

Har precis sett min son promenera iväg eller rättare sagt, han skuttade mer eller mindre :-) Han slängde en slängkyss, sa "love u och försvann iväg.
Idag är första dagen i hans nya liv ( hans ömma moder kan vara sååå dramatisk)
Han börjar idag på den nya skolan som ligger precis här bredvid och för första gången hörde jag han säga igår " mamma, jag längtar tills jag ska till skolan imorgon" varpå jag log och kände att yes, det var rätt beslut.
Allt gick helt plötsligt så snabbt från att rektorn ringde i fredags och sa att lunse fick börja, till igår då vi var på möte för att träffa lärarna och se oss omkring och fick beslut att han kunde börja redan dagen därpå dvs idag.

Den tradiga biten i det hela är all j**la pappersexercis även om jag fattar att det är juridiskt nödvändigt, men å andra sidan om fadern skrivit på papper om inskrivning och godkänt det så ska han ändå skriva på igen om utskrivning. Av vilken anledning skulle det inte va okej om han nu har godkänt det andra?? Som tur var kunde det lösas genom muntlig kontakt med honom, mig och den gulliga kontoristen på lunses förra skola.

Jag hoppas och tror att allt kommer gå bra för min älskade unge idag!

Ta hand om er därute och var rädda om varandra!!!

/ Lille Skutt

Lost!

För ett par dagar sen hittade jag en ny låt, som satte sig på mitt huvud direkt. Kombinationen av text och musik var bara så helt ljuvlig. Musik för mig är ytterligare ett beroende :-) ett måste för själen. Texten gick såhär " Let your fears go, you might find your way back home. Let your fears go, you might find that youre not lost "
Det ligger nog mycket i den meningen. Att våga släppa rädslan o tro på sig själv för att upptäcka att man faktiskt är på helt rätt spår, att du inte är så vilse som du känner dig.
Så jag tänkte bjuda er på denna underbara låt! Luta er tillbaka och njut av rytmen, lugnet och hennes ljuva röst :-)





Ta hand om er därute och var rädda om varandra!

/ Lille skutt

Klockrent....

I somras fick jag ett presentkort av min bror när jag fyllde år... Jag blev givetvis jätteglad och tänkte att nu ska jag förnya min garderob lite... Detta är nu ca 2 ½ månad sen och fröken med tummen i häcken har inte fått ut den än.. ( okej.. inte bokstavligt nu då va.. känns lite äckligt faktiskt) Som vanligt drar jag på saker, min ursäkt var då att " Jag väntar på rea" så får jag mer för pengarna... Kändes smart och ekonomiskt.. Sanningen är nog även att jag bokstavligt avskyr att prova kläder. Jag vill ha så lite bök som möjligt.. typ, gå in och hämta, betala och gå ut.
Efter en kvart börjar jag hyperventilera och svettas ( och tro mig.. svettas vill man inte göra när man ska prova kläder.. inte fräscht) efter ytterligare en kvart sjunker mitt humör som en sten i en pool, oftast för att jag då har börjat prova kläder för att upptäcka att alla snygga kläder inte är snygga på mig eller i storlek minimal varpå jag då har storlek mer än normal :-S För den delen gillar jag inte ordet "normal" heller.. det är lika luddigt som ordet " lagom" men den diskussionen för jag en annan dag...

Jag minns sist när jag köpte byxor ( önskar nästan att jag inte gjorde det) men iaf... där stod jag på Jc och skulle ha ett par nya snygga jeans, och hade en ung kille med både utseende och charmen för sig... ( känns lite som det är en bra merit när man jobbar i klädaffär, att man ser ut som man var klippt och skuren direkt ur en katalog)

Jag berättade vad jag var ute efter och hur jag ville ha det ( kräsen när det gäller jeans) och han plockade fram 3 par byxor och jag promenixade in i provrummet, för att komma fram till att jag fick upp byxorna till höfterna eller ja strax nedanför...

-Hur går det frågar han vänligt... Och jag referrerar till ovanstående text eftersom jag då hade vart där mer än en kvart.. så håret låg som slimmat mot huden, kände hur det rann på ryggen och kinderna röda av ansträngning och irritationen inom räckhåll...




Denna stackare önskar förmodligen att han inte träffat mig men det gjorde han tyvärr, och jag vet inte hur många rundor i butiken han fick springa innan jag till slut hittade ett par byxor som faktiskt satt bra och var snygga. Kunde nästan höra honom dra en lättnadens suck när jag äntligen betalade och lämnade butiken... :-)

Ni inser nu då varför fröken dra ut på att handla kläder faktiskt drar ut på det.. Do I have to say more.. didn´t think so.. ;)

Men.. för eller senare måste jag använda mitt lilla presentkort.. och tills dess ska jag bida min tid...

Ha de bäst där ute i cyberrymden och var rädda om varandra!!

/ Lille skutt

Delusion!

Har vart på möte idag, och tankarna snurrade bra när jag gick därifrån. Inte så att jag känner mig arg eller frustrerad utan mer ... konfunderad.
Jag brukar ofta iaktta andra människor och många ggr blir jag förvånad över folks reaktioner på olika saker och undrar vad det är för fel på mig eftersom jag inte har de reaktionerna. Det kan handla om allt möjligt, från personer som uttrycker sig konstigt till att någon gör något som anses fel.
Vi diskuterade möjligheten om att jag har missat saker i min uppväxt, som man vanligtvis lär sig men som jag inte har fått eller lärt mig utan jag har fått uppleva och lära mig det på senare tid i vuxen ålder.
Han försökte förklara för mig vad han faktiskt menar med det han säger, det jag uppfattat som att han inte vill lyssna på vad jag säger. Det är nog lika mycket tvärtom förmodligen. Jag tog inte till mig vad han sa heller utan slog det ifrån för "jag vet ju". Jag har ju levt med det i så många år men det är nog dags för damen här att inse fakta. Jag vet inte alls...
Tänk om.... jag har haft en depression (kronisk) liggande hela tiden, den upptar så stor del att det påverkar allt jag tar mig för och upplever och så fort det blir för mycket för min hjärna att hantera så kommer den fram tydligt för att avskärma och skydda mig från det jobbiga, så jag slipper hantera det. Hjärnan är en djävulsk och fascinerande skapelse. För innerst inne så vet jag inte riktigt hur människor mår när de är på topp och att jag kanske aldrig når dit. Jag kommer upp men inte hela vägen dit de flesta andra är, och så fort det händer externa och interna saker som jag inte riktigt kan kontrollera svajar min värld och drar ner mig igen.
Tänk om... jag själv/min hjärna byggde upp en försvarsmur i form av depressionen och att anledningen till att jag slagit ifrån mig alla andra teorier är för att min självbevarelsedrift är så stark. Vad är jag annars eller rättare sagt vem är jag annars? Om det är så... vad gör jag då? Finns det faktiskt en möjlighet att jag kan leva utan den helt?
Vad är det jag mer behöver komma underfund med och lära mig? Just nu känns det som om jag inte ens kan lita på mig själv... Så upp och nervänt allting blev helt plötligt!!


Ta hand om Er därute!

Lille skutt checkar ut... LoL :-)

Förberedelser....

Känns som om det mesta jag gör just nu är förberedelser, för det framtiden har med sig. Allt praktiskt som ska ordnas för att ryggsäcken ska vara lite mindre och skapa mindre stress och oro. Idag har jag tagit drogtest ( o nä jag är definitivt inte ngn missbrukare) såvida man inte räknar koffein, nikotin och choklad ;) men å andra sidan om en läkare ber en att göra ett sådant så kan man ju inte protestera vilt. Det skulle jag tolka som att personen hade något att dölja, vilket jag då inte har.

På vägen hem funderade jag på var allt detta ska sluta. Samtidigt som jag vet att det finns ett nätverk runt mig där alla försöker hjälpa till så känns det som väldigt få av dem lyssnar på vad jag faktiskt säger. Om jag fick gissa så tror jag att ett ganska stort antal människor i detta land lider av samma som jag men det kommer aldrig fram för att de har någon som tar ansvaret när de inte längre kan, en partner, förälder eller annan släkting, och i och med det så blir det helt plötsligt något väldigt sällsynt och skumt.

Helt ärligt har jag ingen aning om man faktiskt kan bevisa att det är så som jag säger att det är. De säger att nåt kommer att komma fram... Jaha, men... tänk om de hittar nåt helt annat?

Detta är anledningen säger dom. Nä, säger jag. Dom är utbildade med flera års erfarenhet av psykologi och medicin, jag har flera års erfarenhet av att leva med det...

Borde inte det räknas?

I could really use a wish right now!!!

Älskar denna låten och spelar den om och igen, skulle också behöva en önskning just nu! Samtidigt som jag vet att det handlar inte bara om att önska utan att faktiskt ta tag i sina egna drömmar och få dom att gå i uppfyllelse eftersom det är bara du själv som kan se till att det blir som du vill i slutändan. Men ibland kan man känna att det hade vart skönt och få hjälp på traven, av en fallande stjärna eller en mystisk lampa som plötsligt råkar hamna på din väg :-)

Drömmar måste vi alla få ha, det gör livet en smula lättare när det känns tungt. Drömmar får dig att ha något att se fram emot oavsett om den går i uppfyllelse eller om det bara förblir en dröm. Själv har jag ett antal drömmar just nu och jag vet inte om jag kan få dom alla att bli verklighet men dom får mig att gå framåt, att ha ett mål där borta i horisonten. Vägen dit är krokig och till största del i uppförsbacke och ryggsäcken skaver som sjutton på ryggen men vem sa att det skulle vara enkelt?

Förra veckan träffade jag min läkare och ända sen jag träffade henne första gången har jag tyckt bra om henne och känt ett oerhört stöd vilket är jätteskönt. I vanliga fall får man recept på tabletter eller nåt sånt skojigt :-) vilket jag fick denna gång också men jag fick även motion på recept. - Hej, Jag vill hämta ut en burk med armhävningar och en burk med knäböj :P

Undrar vilken reaktion jag hade fått på apoteket? ha ha... Nä, skämt åsido! Det hela innebär att jag ska börja träna 1-2 ggr i veckan för att hålla mina endorfiner på rätt köl. Funkar det så blir jag kanske både smal och skittrevlig ;)

Min unge fyllde 11 i helgen och den bortskämda ungen ;-) fick en egen laptop ( vilket betyder att mamma får sitta här när hon vill ) Vaddå? Jag har inga baktankar... :P däremot tankar om min bak *fniss* Min son brukar säga att han har den fånigaste mamman i Sverige ( nån som har en susning om vad han pratar om ) Själv har jag absolut ingen aaaaning.. :-)

Jag önskar Er alla en fortsatt mysig dag med eller utan fallande stjärna, själv ska jag gå o göra nåt oerhört vuxet ;) eller inte...

Puss o kram från Mig

/ Lille Skutt

Sommaren är kort.. alldeles för kort!

Sitter här med min kaffekopp som har en röd ros målad på framsidan med ordet "Love" skrivet under. Den fick jag i födelsedagspresent av min älskade unge för ett par år sen. Idag börjar han i femte klass och om mindre än en vecka fyller han 11 och hans ömma moder undrar var i hela fridens namn tiden tog vägen. Kan ju inte säg att det kändes som det var igår han föddes men det känns absolut inte som elva år sen heller.

Sommaren sprang iväg i 190 och man känner nästan att man skulle vilja bromsa lite för att den inte ska försvinna riktigt än, jag är inte färdig med mitt soldyrkande än... :-) Dock har det hänt lite denna sommar vilket känns bra med tanke på att förra sommaren var väldigt händelselös. För min egen del kan det faktiskt kvitta eftersom jag har inget behov av att det ska hända en massa. Jag trivs nästan bättre eller rättare sagt jag trivs bättre hemma ihop kurad i soffan med min kaffekopp och en bra bok än att trängas med en massa folk på nåt publikt ställe. Men för gossens skull vill jag att det ska hända lite mer även om han är en ganska förnöjsam och snäll unge.
Jag måste ju säga att han var väldigt mycket modigare än sin mor på Liseberg. Hon satt och blundade och höll krampaktigt i allt hon kunde komma åt medans han och hans morbror (som var en smula värre) tjoade glatt i bergodalbanorna.

Nu återstår bara att se vad hösten bär med i sitt sköte för förändringar, känner mig en smula orolig men försöker att se ljust på den ovissa framtiden.

Ha de bäst därute och va rädda om varandra!

Livet går vidare!!

Sitter här och känner mig en smula uttråkad! Egentligen är det inte så att jag inte har något att göra, är nog mer att jag inte vill göra det :-)

Man kan tröttna på att diska, plocka undan och städa bara för att få tiden att gå. Just nu känns det som om jag bara går i väntans tider vilket i sig är lite synd för jag antar att man missar en massa grejer då. Jag väntar på besked, väntar på att jag ska kunna börja ändra saker, ändra vårt liv, förhoppningsvis till något bättre.

Inte så att jag klagar, vi har mat på bordet, tak över huvudet och kärlek från vänner och familj, men ibland, ganska ofta förmodar jag, har jag ngn längtan efter mer.

Min inre frihetslängtande själ kräver sin rätt. Nej, inte än... så jag trycker undan den än en gång.

Jag önskar att jag hade en liten bil, så man kan sätta sig och köra dit vägen bär en, utan ngn speciell destination egentligen. Frihet på fyra hjul med metallhölje ;-)

Eller bara åka och hälsa på min lilla morfar som för närvarande ligger på lasarettet.

Läskigt ibland hur snabbt saker kan förändras, även om det nånstans kanske var väntat. I söndags förmiddags var han ute och pratade, skrattade och skämtade som vanligt. På eftermiddagen tog han sin sedvanliga tupplur på utemöblerna denna dag eftersom det var varmt och skönt. När mormor försökte prata med honom fick hon ingen respons och blev rädd. Min moster kom dit och försökte få kontakt, varpå det såg ut som att han försökte säga något men inte lyckades. Morfar hade fått en stroke visade det sig. ena sidan av kroppen var förlamad och han hade förlorat talförmågan.

Min lilla busiga morfar, den som startade vattenkrigen på somrarna, som la taggiga rosor under lakanet i sängen och satte tvål på ens tandborste så man fick skölja munnen i en halvtimme. ;-)

Han skämtade så ofta att när det väl var på allvar så var det ingen som trodde honom, och det var vad mormor trodde när hon ropade på honom men inte fick något svar. Att han som vanligt drev med henne, men denna gång var det på allvar.

Nu ligger han i K-stad med sköterskor och läkare som ha kompetens och full kontroll på honom. Ur en vinkel är det skönt för det ger mormor en viss avlastning. Hon har varit ganska låst den sista tiden i och med att morfar vart så förvirrad så han tror hon har rymt bara hon går till affären. Så några längre turer har det inte vart tal om såvida hon inte har någon som är hos honom.

Ur en annan lite sorgligare vinkel känns det som om det inte är så länge kvar innan han går vidare, och jag vet innerst inne att det vore skönt för honom att få somna in innan han blir för sjuk, även om man gärna vill hålla han kvar lite till.

Dock det tillhör naturens gång, att folk dör och bebisar föds, skogar skövlas och växer upp igen.

Jorden snurrar runt sin egen axel och gör dag till natt och natt till dag, runt solen som gör att dagar blir till månader och månader till år.

Livet går vidare helt enkelt.....

/ Lille Skutt

Ta hand om Er därute!!

Medmänsklighet är ett trevligt ord!

Tycker ni inte? Det tycker jag i allra högsta grad, men tyvärr försvinner det allt mer och överskuggas av hat, avundsjuka, och makt och pengar. Jag har alltid försökt vara en god människa,och göra rätt. Men som alla andra ( utom spöken möjligtvis) är man mänsklig och gör fel. Mitt liv har nog aldrig varit enkelt men det har format mig till den jag är idag så inget ont som inte har något gott med sig.
Jag skapade denna blogg för att få ur mig tankar, känslor och ideér och sätta det på pränt. Det är ju liksom ute med boken med hänglås som man gömde längst in i garderoben, den ingen fick läsa... numer skriver man så att alla kan läsa, på gott och ont!
Som min lilla kritiker som så ivrigt kommenterar sin hjärtas smärta. ( ja du ska få kommetera detta med, men kan vi hålla det utanför sandlådan. Jag fick sån lust och slänga spannen i huvvet på dig.. =)
Du känner mig så du vet på ett ungefär hur jag fungerar och eftersom jag nu vet att du är inne på min blogg och läser så kan jag lika gärna skriva ner vad jag tycker.
Jag har diskuterat detta så många ggr och jag kommer aldrig ta upp det igen för om du inte förstår vad jag menar och fortsätter att ta upp gamla saker som hände för 1-2-3 år sen så kommer vi inte längre.
Orden du använde " om att jag var för slapp och gav med mig" och "att jag aldrig ringer när jag är i Sölvesborg" är precis samma ord som hampus far sa till mig i telefon. Jag vill inte kalla det slapp.. jag kallar det medmänsklighet, pojken var helt slut efter en ganska jobbig vecka i skolan, och allt han ville var åka hem och slappna av.
(Dessutom hur ofta ringer du själv då? Mm jag vet att du har massor och säg nu men lugn)

Som förälder är det en teknik att lära sig och läsa av sina barn och han visste att hans far skulle bli arg men han var så trött och därav frågade han mig om han fick skjuta på det, det hade han inte gjort annars. Tro mig .. jag vet!

Jag har kämpat hårt för att ha den relationen med min son som jag har idag, respekt, kärlek och ödmjukhet. Tror du att jag fick det gratis när han flyttade hit?? Jag fick kämpa med blod, svett och tårar bokstavligen i ett mer än ett halvår innan vi hittade rutiner och fick det att fungera.
Ingenting är lätt, och definitivt inte att vara förälder. Vad i hela friden får dig att tro att du skulle få det perfekt serverat på silverfat?

Kärleken finns där på det speciella sätt som bara ett barn kan älska sin mamma och pappa oavsett vad men allt annat får man kämpa för.
Jag har aldrig hindrat min son från att träffa sin far , jag har tom gett han råd om vad han kan göra för att de ska hitta tillbaka till varandra. Jag kan prata för honom MEN när han väl är hos sin far är det upp till fadern att göra det bästa av situtionen och få honom att trivas och känna sig hemma. Det är inget jag kan styra!!
Jag har heller aldrig sagt ett ont ord om min sons far i hans närhet för att jag inte vill påverka, just för att jag vet av egen erfarenhet vad det gör.

Jag är ledsen att du mår så dåligt, så det där perfekta livet utanför "dumburken" verkar inte vara så perfekt som jag ser det. Mitt liv är långtifrån perfekt men jag har inget behov att att klandra andra för det. Det ser ut som det gör pga de val jag har gjort och det står jag för.

Vill du ändra på nåt? Gör det då.. Vill du ha kontakt med din son? Ring honom och fråga hur han mår och hur han har haft det när han var iväg. Du är förälder.. Ta ditt ansvar som en vuxen och sitt inte och va arg på allt och alla ... Det hjälper inte. Du kan tom få mitt hemnummer om du tycker det är dyrt att ringa på mobil. Fråga honom om han vill komma och hälsa på, han har sommarlov i en månad till ungefär. Det enda jag begär är att jag får veta lite i förväg så jag inte har planerat nåt samtidigt, vilket inte är för mycket begärt.
Jag har en massa gammalt skit jag skulle kunna ta upp, men jag har lagt det bakom mig för jag vill leva i nuet och inte i det förgångna. Och dessutom gynnar det varken dig eller mig, det skapar bara mer irritation.

Jag är INTE din fiende, jag skulle kunna vara en allierad om du visste hur du skulle använda det.
Vill du kommetera.. Varsågod, Det är ju trots allt ett fritt land.. ;-) Men är det inte konstruktivt kommer jag inte att svara. Jag har förklarat mig och bett om ursäkt i 15 år.. jag vill inte mer..


Till mina älskade vänner
Tack för att ni finns! Love ya mucho även när jag försvinner emellanåt.. ;-)

Puss o kram!

Ta hand om varandra där ute... Lille skutt checkar ut och letar upp sängen..

Sommar sol o barnledigt...

Nu är jag hemma igen efter att ha vart bortrest först i en vecka, hemma 2 dagar för att därefter åka iväg en vecka till. Mitt barn är på kollo o lever livet, och kommer hem på Tisdag. Så jag har nu ett par dagars ledigt o jag NJUTER.. ha ha..
Har vart en vecka hos mina älskade vänner och insett än en gång hur snabbt saker kan gå fel, men som tur väl är så vände det igen så det verkar gå på rätt håll igen nu. Man drar en lättnadens suck. Först kom fröken Chock för att bytas ut av Fru Rädsla och sen dök Herr Ilska upp, men efter ett par dar kunde jag vinka av dem igen för denna gången.

Nu sitter jag här, o njuter av tystnaden, lugnet o ljuv musik i mina högtalare. Hittade en låt för ett tag sen o det kunde lika gärna vart jag själv som skrivit texten för ett par år sen för den speglar det jag kände/känner så totalt.

I wish I could,
Sit here all alone
Thinking this is okay
Don't need anybody tonight,
Just complete silence and the candle light
And I'd drink my coffee,
Wouldn't worry at all... wouldn't worry at all

I would feel fine
Like I always do
I would be smiling
Laughing too
Don't need anybody,
Least of all you
And then I would convince myself it's true
It's true

I wish I could,
Stare at the wall
And see something different everytime
Everytime
The candle wouldn't stop burning
I could lay down,
And I wouldn't be crying

I would feel fine
Like I always do
I would be smiling
Laughing too
Don't need anybody,
Least of all you
And then I would convince myself it's true
It's true

Flown Away!

Musik är något jag inte kan leva utan och har en hel del favoriter. Snubblade över Lene Marlins första skiva och en massa minnen dök upp i huvudet. När min son var bebis så lyssnade jag alltid
på denna låten och han somnade alltid i min famn där vi satt i fåtöljen och mös.

"Flown Away"

I´ve flown to high on borrowed wings
Beyond the clouds and where the angels sings
In a sky containing no one but me
Up there´s all empty and down there´s the sea
No one here but me
There´s nothing but light
that comes into sight

There´s something up here that makes me vince
And I still got the feeling that I felt ever since
I got to this place arrived at last
In front there´s the future right back there´s the past
Everything`s moving so fast

There´s nothing but light that comes into sight
The present like I never seen it before
Is this the right place to stay
Please my wings, Fly me away!

Hej o välkommen till Sömntutan AB!

Försov mig imorse.. inte så lite heller.. Klockan ringde i morse och jag tryckte på snooze... Bara 10 min till tänkte jag.. jo jo.. Jag vaknade klockan 10 nästa gång.. Så fel det här blev nu då.. Gick upp gjorde kaffe och försökte få mig själv att komma ur min sömndvala. Kaffe, kaffe kaffe...
Kom på att jag skulle få besök av tjejerna och att min sons klass skulle på utflykt på förmiddagen, suveränt.. Du valde verkligen en bra dag att försova dig på fröken.
Jag har alltid känt ett oerhört stöd från dem och inte känt att de dömer mig, fram tills idag. Då kände jag faktiskt deras kritiska blickar även om orden aldrig sades men det behövdes inte.
Mitt barn kom iväg och får iaf vara med på halva dan i skolan.
Diskussionen om framtiden kom upp. De undrade hur jag har tänkt och om jag har tänkt något på hösten. Delar av min hjärna vill inte tänka på det samtidigt som en annan del vill planera eller ha någon sorts plan.
Kluvet va? :-/
De sista veckorna har varit ganska intensiva iom utredning, skolgrejor, möten, mm. Tanken att utredningen inte kommer ge något mer än att jag har medelmåttig intelligens och är slö och lat. Självförtroendet är på topp.. Självironin är muren jag slänger upp så fort jag känner mig liten och svag. Jag märkte tom hur jag ställde mig med armarna i kors när tjejerna kom som för att skydda mig själv mot deras kritiska blickar... Den mänskliga naturen är märklig, hur lätt det är att sätta saker i system utan att ens tänka på det.
Vad gäller framtiden.. Jag vill göra saker annorlunda än jag har gjort dem innan för att ändra på saker, jag vill avsluta och göra färdigt innan jag går vidare för att det är något jag inte vart bra på.
Men jag tror att en förändring är bra för oss och att det kan leda till att vi kan leva ett mer balanserat liv än det vi har idag. Att göra vad som känns rätt i mitt hjärta för utan att blanda in hjärnan för mycket.. Det är en konst som jag försöker lära mig, där jag blandar in normer och allt som styr i samhället mot vad jag känner är rätt för mig, och som kan leda till ett bättre mående och jag tror att jag måste stå på mig med vad jag verkligen vill, och inte låta mig själv acceptera något mot min vilja bara för att andra anser veta bättre.


Ta hand om Er därute!

Älskar denna låten...

Imorgon börjar mitt nya liv!

Hmm... undrar hur många gånger jag har sagt den meningen? En ny dag, en ny start, att göra om och göra saker rätt... Lik förbaskat brukar dagen se ungefär likadan ut som gårdagen.
Häromdan bestämde jag mig för att påbörja en diet.. ha ha ja är som de flesta brudar på den punkten.. ständigt bantade, ständigt frossande, ständigt sugen på något smaskigt, speciellt choklad... min stora passion i livet.. måste skaffa mig en hobby :D som att baka stora chokladkakor kanske.. Sen hade jag blivit anställd på heltid av däckföretaget Michelin som deras nya maskot eller nåt.
I alla fall när jag väl hade bestämt mig för att min gräns var nådd viktmässigt utan att ha kikat på vågen faktiskt... Vi är ovänner för det mesta.. Vi hade en incident i julas då den visade att jag vägde 8 kilo mer än jag brukar så jag blev lite sur... men dagen efter bestämde jag mig för att ge den en andra chans.. för att jag är en shysst person.. :) varpå den visade att jag vägde 45 kg... Very funny.. Du gillar practical jokes du sa jag... Ingen som har träffat mig skulle tro att jag väger 45 kg, allra minst jag själv... Sen fick den inga fler chanser
Så där stod jag häromdan och plockade fram mina sommarkläder och fick inte på mig byxorna, de satt lite tight förra sommaren men nu fick jag inte ens på mig dom... Hur kan jag inte ha märkt... jo det har jag.. det funkar o ljuga för sig själv ett tag... men jag tog ett beslut att nu fick det vara nog.
Så jag slängde ihop en god sallad och min inre gottegis protesterade vilt så jag ställde mig därefter och bakade kladdkakemuffins.. Duktig flicka.. din självdiciplin är verkligen under all kritik.
Hur ska du gå ner i vikt med 2 påsar muffins i kylskåpet???
Med den självdiciplinen ska jag välja mellan den här


och den här


Ha ha.. Man dricker den ena och tar den andra till efterätt... :D
Mm.. vi får väl se hur det går..

Ta hand om varandra därute och njut av livet..

R.I.P Sunt förnuft

I dag sörjer vi en gammal kär vän som gått hädan, Sunt Förnuft, som levt

med oss i många år. Ingen är helt säker på hur gammal Sunt Förnuft

egentligen var eftersom födelsedata sedan länge förlorats i en byråkratisk

utrensning.


Sunt Förnuft kommer att bli ihågkommen för att ha skapat sådana

värdefulla uttryck som: "Det är klokt att gå in när det regnar",

"Det är tidiga fåglar som får den bästa masken", "Livet är inte alltid rättvist,

och det KAN vara mitt fel"



Sunt Förnuft levde efter enkla, sunda ekonomiska regler: "Gör inte av med

mer pengar än du tjänar!" och trovärdiga stadgar: "Vuxna – inte barn – har

ansvaret."



Sunt Förnufts hälsa började försämras snabbt när välmenande men

betungande regler sattes i system. "Rapportering av att en 6-årig pojke

anklagats för sexuellt ofredande när han pussade en klasskamrat".

"Tonåringar relegerade från skolan när de använde munvatten efter lunchen".

"En lärare förlorade arbetet för att ha gett en bångstyrig elev en reprimand"



Sunt Förnuft tappade fotfästet när föräldrar attackerade lärare för att de

gjorde det jobb som de själva misslyckats med för att skapa disciplin hos

stökiga elever.


Läget förvärrades när skolan tvingades ha föräldrars tillstånd för att ge

en elev solkräm eller huvudvärkstablett men förvägrades att meddela

föräldrar när en elev blev gravid och önskade abort.



Sunt Förnuft förlorade livsviljan när kyrkorna blev affärsdrivande och

kriminella blev bättre omhändertagna än deras offer.


Sunt Förnuft blev helt ställd när du inte får försvara dig mot en

inbrottstjuv i ditt eget hem och tjuven kan stämma dig för övervåld.


Sunt Förnuft gav slutligen upp och ville inte leva mer när en person inte

kunde förstå att en ångande kopp kaffe var het – spillde den i knäet – och

fick ett enormt skadestånd. (Visserligen i USA, men ändå...)



Sunt Förnuft föregicks i döden av sina föräldrar, SANNING och

FÖRTROENDE- sin livspartner GOTT OMDÖME, dottern ANSVAR och

sonen FÖRNUFT.


Sunt Förnuft överlevdes av 4 styvbröder: "JAG VET MINA

RÄTTIGHETER", "JAG VILL HA DET NU!", "DET ÄR NÅ'N ANNANS FEL" och

"JAG ÄR ETT OFFER"



Det var inte så många som deltog vid begravningen eftersom få förstod att

Sunt Förnuft var borta för alltid.

Om du fortfarande minns Sunt Förnuft, för gärna detta vidare –


om INTE – gör som de flesta – INGENTING

Frihet...

är ett ord jag tycker väldigt mycket om. Kan smaka på det flera gånger om och riktigt känna det inom mig.


Ordet Fri är gammalt och man vet inte riktigt var det kom ifrån men att det användes i fornsvenskan. Definitionen av att vara fri varierar och är ganska induviduell tror jag. Vissa anser som t.ex inom fatalism och determinism att vi aldrig är fria utan vårt liv är typ ödesbestämt och och att våra val inte egentligen spelar någon roll, utan det är redan bestämt av en högre makt som te.x gudomlig makt. Vilket jag inte alls vill tro, om det nu finns en gud så gav han människan en fri vilja för att vi skulle kunna leva vårt liv efter våra egna val och ta konsekvenserna av det på gott och ont.


Sen kanske vi aldrig på ett sätt är riktigt fria, genom att du måste jobba för att få in pengar, du måste betala skatt och bidra på olika sätt för att dra ditt strå till stacken. Barnen måste gå i skolan eftersom vi har skolplikt för att lära sig saker.


Häromdan när jag satt och väntade på bussen fick jag syn på en äldre man som satt med sin ica påse där han förmodligen hade alla sina tillhörigheter och en sovsäck. Hans kläder var lite slitna och han var orakad och såg trött ut. Han tillhör en av alla de hemlösa som finns här och frågan dök upp i mitt huvud om hans livsstil fick honom att känna sig fri?


Har han valt det livet eller har livet helt enkelt tagit en olycklig vändning? Är man fri när man inte vet var man ska sova nästa natt eller var man ska äta och få mat ifrån?


Ur en annan aspekt menar vissa filosofer på att så länge du inte är tvingad av ngn att handla på ett visst sätt så är du helt fri vilket ger möjligheter teoretiskt sett för att alla att vara fria.





Vad är frihet för mig?


På ett ganska enkelt sätt så är jag fri genom att jag får göra mina egna val utan att någon talar om för mig vad jag ska göra. Är en ganska egensinnig person.. :)


Jag kan även känna mig fri bara genom att jag får vara en dag utan några tider att passa, inga måsten utan jag får bara va. Jag kan sitta vid havet med min kaffekopp och känna vinden i håret och bara njuta av hur vacker naturen är, se havet så oändligt att det går ihop med horisonten långt bort.






Vad är frihet för dig?



Ta hand om varandra där ute och njut!


Kram

Man måste börja nånstans...

Tja, hej och välkommen till Lilleskutts blogg!


För att presentera mig närmre så är jag en helt vanlig tjej med en del ovanliga sidor :)

Anledningen till att jag kallar mig lilleskutt är att när jag börja fundera över vad bloggen skulle ha för adress så försökte jag likna mig vid olika karaktärer både uppdiktade och verkliga och till slut blev det lilleskutt. Den lilla kaninen i Bamse som är rädd för i stort sett allt och inget vars största uppgift är att göra saker han egentligen inte vågar. Dessutom känns det ibland som om jag skuttar fram i livet, tills det dyker upp något läskigt vilket brukar få mig att ta ett eller två skutt bakåt :)

Skillnaden är väl att jag inte är vit och fluffig, ( som tur väl är ;-) och dessutom är jag tjej, kvinna, brud m.m.. Som man säger kärt barn har många namn. Läste ett kul citat häromdan, att jag tyckte det var kul beror ju förmodligen just på att jag är tjej " Gud skapade mannen och sen sa han: nej, bättre än så kan jag, åsså skapade han kvinnan" Ha ha.. Underbart citat!

För övrigt så kommer den här bloggen att handla om lite allt möjligt, dels som rör mig och dels saker som händer på vägen genom livet. Jag älskar nämligen att skriva och har nu fått för mig att jag ska göra det mer på allvar och det kändes som en bra idé och börja med en blogg.

Nu ska jag gå ut och ta en promenad i det vackra vädret och njuta av den goa solen som tittar fram!

Ta hand om Er därute och glöm inte bort varandra!

Kram