Längesen jag skrev nu igen, tänkte ju uppdatera med jämna mellanrum. Men som vanligt tappar jag lust och ork och tiden springer iväg.
Idag var jag och lilleman uppe tidigt, klockan sex är tidigt för oss. :-) Fast samtidigt är det skönt så här på morgonkvisten även om man lite halvt yr i nattmössan men inget som inte kan avhjälpas med en kopp kaffe eller två ;)
Nu lackar det mot jul igen och man ser alla ljusen i fönsterna och snön som ligger vit ( eller ja nästan vit) på marken vilket är ovanligt för att vara i södra Sverige. Men barnen älskar snön och lilleman kommer ofta hem blöt med rosor på kinden och glimten i ögat och det är så härligt att se.
Jag har faktiskt inte glömt vad jag själv tyckte som liten, när jag satt på en mjuk filt i min lilla pulka och blev dragen av min far. Jag älskade att stoppa ner händerna i snön och känna den mjuka, kalla snön på mina fingertoppar tills de var alldeles röda av kylan. Att rulla ner för backen på baksidan av vårt hus så snön trängde in de allra minsta utrymmen på min bävernylon overall. Tänk så lite det behövdes för att göra en lycklig då.
Idag har man mer vuxentänk och snön är kall och man blir alldeles torr om händer och kinder och frusen ända in i märgen, blöta kläder är läskigt och jag kan ju absolut inte smutsa ner min kappa för den måste kemtvättas...
Det är mörkt och ruggigt och jag längtar efter sol och värme.
Lilleman himlar med ögonen och tycker jag är sååå ooeerhört vuxen..
-Men mamma, kom igen bara ett litet snöbollskrig säger han och tittar på mig med sina bedjande ögon.
Jag vet att jag borde ge honom det men det vuxna i mig som säger att tiden kommer springa iväg och jag måste hinna handla, laga mat och om vi dessutom är blöta när vi kommer in så är det klädbyte för oss båda vilket kommer ta ännu längre tid.
Jag känner att jag borde hitta en balans mellan det vuxna och att bara få vara ett barn igen ibland, och då menar jag biten där du fjantar och leker bara för att få ditt eget barn att skratta och fnissa hysteriskt och tycka att du är den knasigaste föräldern i världen... Där man kan sätta vuxentänket åt sidan och inte bry sig om att maten blir sen och att jag måste förmodligen hitta en tvätttid i sista minuten bara för att ha torra rena kläder och att jag kommer förmodligen att vara halv blöt när jag går i affären men vaddå.. Vi hade iaf roligt och lilleman har ett nytt minne att skratta åt.. Det borde väl vara värt allt guld i världen för vi har våra barn en sån kort tid egentligen, och om man inte ta vara på det nu så en dag kanske tiden har gått en förbi...
Ta hand om Er därute...
Kram Lille Skutt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar