fredag 22 april 2011

Errare humanum est, ignoscere divinum!

Överskriften är ett gammalt latinskt ordspråk och betyder ungefär: " Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt"

Att förlåta kan ge oss frid i sinnet vilket är något jag har funderat över en hel del den sista tiden, att inte låta gammalt förstöra i nuet. Fast jag har lite problem ibland med att faktiskt leva i nuet för jag hela tiden funderar över det som kommer hända där borta om 3 veckor, 2 månader eller nästa år.

Och varför i hela friden gör jag det kan man ju undra, det är ju långt borta och då missar jag ju nuet. Att bara befinna mig här och nu, vilket faktiskt är det jag kan göra nåt åt.

Har lite svårt att få min hjärna att samarbeta liksom eftersom den helt plötsligt är flera veckor iväg liksom och försöker intala mig en massa skumma saker. Jag kom underfund med att jag inte bara bråkar med folk utan tydligen även med min egen hjärna för tillfället. Elller för att mer konkret definiera det som " mitt ego".

Det försöker tala om för mig hur värdelös, misslyckad och trasig jag är för att komma på sätt att sänka mig hela tiden bara för att få chansen att styra, varpå jag försöker säga till det att det är jag inte alls utan hjälp mig komma framåt istället vilket faktiskt kommer gynna dig med. Ja, jag har såna inre konversationer typ hela tiden.

Men vad är egot då?

Låt oss säga att egot är din referenspunkt, dvs din självbild, din sociala mask och den roll du spelar, den som lever på att vara omtyckt av andra och av att styra och kontrollera andra. Vårt ego har även behov av att styra och kontrollera och ha makt, att va någon som betyder nåt som te.x pengar, diplom, utmärkelser, att veta bäst, med andra ord allt som ger ditt ego en kick och sätter oss i en övermäktig position.

Men... när hela vår grundtrygghet består av att få bekräftelse för allt vi gör, har och presterar så innebär även det att den inre egna grundtryggheten inte finns utan den är bunden av att äga matriella saker eller av prestation. Och vi kommer att fortsätta att vara bundna till vi faktiskt våga leva ut den vi verkligen är i ord, tanke, känsla och handling. Låter man bundenheten till andra människor och till det matriella ta över våra liv så har man egentligen inget eget liv. Man lever enbart av att äga någon eller något. Det kallar inte jag ett liv, eftersom att äga inte är frihet, att ge upp behovet av att äga vare sig det är matriella ting eller personer är frihet.

Egot har svårt att se andra gå egna vägar och vill gärna göra som alla andra. Den är blockerad i sin struktur och sitt sätt att utvecklas. Tyvärr vet den inte vad den vill heller vilket gör det betydligt lättare att följa strömmen, då egot även blockeras av rädsla för vad alla andra ska tycka. Egot avskyr det okända och ovisshet samt förändringar och kan därför lite jämföras med en äldre, konservativ herre i hatt och kostym som med pipan i mungipan muttar ngt om hur allt var bättre förr.

Till egots opponent utnämner jag själen, som är ditt sanna jag! Det är större än något annat och starkare än egot och när omgivningen blir för snäv så hittar själen egna vägar ut ur det invanda och kända. Själen blir revolutionären och rebellen som utmanar genom att kräva sin sanna rätt att få vara och uttrycka sin rätmätiga natur.

Att bli påmind om själens expanderande och frihetsälskande existens innebär alltid någon form av kristillstånd, inte minst för att vårt ego strider på liv och död varje gång dess struktur hotas. Ändå är det alltid egot som förlorar, eftersom egot bara är en del av det komplex vi kallar människan.

Egot och själen spelar ständigt ut varandra, båda har både destruktiva och konstruktiva egenskaper och det är bara du som kan hindra effekterna av dess framfart.

Kärlek är frihet! Vad är frihet?


Frihet är att vara den vi är i grund och botten, att leva utan att söka accepterande från andra. Du ger andra kärlek genom att ge dem friheten att leva sina egna liv, genom att tillåta dem göra sina egna val, ta eget ansvar och ta hand om sina egna konsekvenser. Du ger dig själv kärlek genom att ge dig själv friheten att leva ut ditt eget liv på ditt sätt och ta ditt eget ansvar och dess konsekvenser.
Skuld och vrede är åter speglingar av samma rädsla. Skuld är en subtil vrede som riktas inåt. Förlåtelse löser upp skuld och vrede. De är onödiga, skadliga känslor. Förlåt...

Det är en handling i kärlek. Stolthet kan komma i vägen för förlåtelse. Stolthet är en av egots yttringar. Egot är det övergående, falska jaget. Du är inte din kropp. Du är inte din hjärna. Du är inte ditt ego. Du är större än allt detta. Om vi inte känner att vi inte är någon, genom att andra människor tycker och tänker åt oss, då handlar det om att vi ska börja tänka och känna efter, hur vi vill leva, vara och agera utan att vara rädd för att andra ska ogilla oss.
För att finna svaret handlar det om att söka inom sig själv. Man kan aldrig tillfredställa en inre längtan med yttre medel utan man måste uppfylla det inom sig själv.


Det handlar om att börja reflektera och stanna upp och känna efter för att komma till en insikt över sitt liv och bromsa i tid så att vi inte bara låter våra liv rinna ut i sanden, detta genom att komma till en insikt om vem du egentligen är och vad du verkligen vill göra med ditt liv, annars kommer du vid ett senare tillfälle i livet, ångra varför du inte stannade upp någon gång i ditt liv, för att känna efter om det verkligen är det här som är livet, där allt snurrar på utan att DU tänker på vad du verkligen vill göra, uppnå samt vara i ditt liv.

Ta hand om Er därute och njut av våren och värmen!

Massa Kramar

/ Lille Skutt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar