Errare humanum est, ignoscere divinum!

Överskriften är ett gammalt latinskt ordspråk och betyder ungefär: " Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt"

Att förlåta kan ge oss frid i sinnet vilket är något jag har funderat över en hel del den sista tiden, att inte låta gammalt förstöra i nuet. Fast jag har lite problem ibland med att faktiskt leva i nuet för jag hela tiden funderar över det som kommer hända där borta om 3 veckor, 2 månader eller nästa år.

Och varför i hela friden gör jag det kan man ju undra, det är ju långt borta och då missar jag ju nuet. Att bara befinna mig här och nu, vilket faktiskt är det jag kan göra nåt åt.

Har lite svårt att få min hjärna att samarbeta liksom eftersom den helt plötsligt är flera veckor iväg liksom och försöker intala mig en massa skumma saker. Jag kom underfund med att jag inte bara bråkar med folk utan tydligen även med min egen hjärna för tillfället. Elller för att mer konkret definiera det som " mitt ego".

Det försöker tala om för mig hur värdelös, misslyckad och trasig jag är för att komma på sätt att sänka mig hela tiden bara för att få chansen att styra, varpå jag försöker säga till det att det är jag inte alls utan hjälp mig komma framåt istället vilket faktiskt kommer gynna dig med. Ja, jag har såna inre konversationer typ hela tiden.

Men vad är egot då?

Låt oss säga att egot är din referenspunkt, dvs din självbild, din sociala mask och den roll du spelar, den som lever på att vara omtyckt av andra och av att styra och kontrollera andra. Vårt ego har även behov av att styra och kontrollera och ha makt, att va någon som betyder nåt som te.x pengar, diplom, utmärkelser, att veta bäst, med andra ord allt som ger ditt ego en kick och sätter oss i en övermäktig position.

Men... när hela vår grundtrygghet består av att få bekräftelse för allt vi gör, har och presterar så innebär även det att den inre egna grundtryggheten inte finns utan den är bunden av att äga matriella saker eller av prestation. Och vi kommer att fortsätta att vara bundna till vi faktiskt våga leva ut den vi verkligen är i ord, tanke, känsla och handling. Låter man bundenheten till andra människor och till det matriella ta över våra liv så har man egentligen inget eget liv. Man lever enbart av att äga någon eller något. Det kallar inte jag ett liv, eftersom att äga inte är frihet, att ge upp behovet av att äga vare sig det är matriella ting eller personer är frihet.

Egot har svårt att se andra gå egna vägar och vill gärna göra som alla andra. Den är blockerad i sin struktur och sitt sätt att utvecklas. Tyvärr vet den inte vad den vill heller vilket gör det betydligt lättare att följa strömmen, då egot även blockeras av rädsla för vad alla andra ska tycka. Egot avskyr det okända och ovisshet samt förändringar och kan därför lite jämföras med en äldre, konservativ herre i hatt och kostym som med pipan i mungipan muttar ngt om hur allt var bättre förr.

Till egots opponent utnämner jag själen, som är ditt sanna jag! Det är större än något annat och starkare än egot och när omgivningen blir för snäv så hittar själen egna vägar ut ur det invanda och kända. Själen blir revolutionären och rebellen som utmanar genom att kräva sin sanna rätt att få vara och uttrycka sin rätmätiga natur.

Att bli påmind om själens expanderande och frihetsälskande existens innebär alltid någon form av kristillstånd, inte minst för att vårt ego strider på liv och död varje gång dess struktur hotas. Ändå är det alltid egot som förlorar, eftersom egot bara är en del av det komplex vi kallar människan.

Egot och själen spelar ständigt ut varandra, båda har både destruktiva och konstruktiva egenskaper och det är bara du som kan hindra effekterna av dess framfart.

Kärlek är frihet! Vad är frihet?

Frihet är att vara den vi är i grund och botten, att leva utan att söka accepterande från andra. Du ger andra kärlek genom att ge dem friheten att leva sina egna liv, genom att tillåta dem göra sina egna val, ta eget ansvar och ta hand om sina egna konsekvenser. Du ger dig själv kärlek genom att ge dig själv friheten att leva ut ditt eget liv på ditt sätt och ta ditt eget ansvar och dess konsekvenser.
Skuld och vrede är åter speglingar av samma rädsla. Skuld är en subtil vrede som riktas inåt. Förlåtelse löser upp skuld och vrede. De är onödiga, skadliga känslor. Förlåt...
Det är en handling i kärlek. Stolthet kan komma i vägen för förlåtelse. Stolthet är en av egots yttringar. Egot är det övergående, falska jaget. Du är inte din kropp. Du är inte din hjärna. Du är inte ditt ego. Du är större än allt detta. Om vi inte känner att vi inte är någon, genom att andra människor tycker och tänker åt oss, då handlar det om att vi ska börja tänka och känna efter, hur vi vill leva, vara och agera utan att vara rädd för att andra ska ogilla oss.
För att finna svaret handlar det om att söka inom sig själv. Man kan aldrig tillfredställa en inre längtan med yttre medel utan man måste uppfylla det inom sig själv.

Det handlar om att börja reflektera och stanna upp och känna efter för att komma till en insikt över sitt liv och bromsa i tid så att vi inte bara låter våra liv rinna ut i sanden, detta genom att komma till en insikt om vem du egentligen är och vad du verkligen vill göra med ditt liv, annars kommer du vid ett senare tillfälle i livet, ångra varför du inte stannade upp någon gång i ditt liv, för att känna efter om det verkligen är det här som är livet, där allt snurrar på utan att DU tänker på vad du verkligen vill göra, uppnå samt vara i ditt liv.

Ta hand om Er därute och njut av våren och värmen!

Massa Kramar

/ Lille Skutt

Nu får jag minsann skärpa till mig :)

Nu har jag inte skrivit på nästan 1½ månad trots att jag faktiskt velat skriva många ggr men var liksom som om orden inte fanns där. Det positiva är väl att jag börjar känna att energin kommer tillbaka sakta men säkert igen, och varje gång jag ser solen så ler jag och njuter i stora drag.

De sista veckorna har vart en aning turbulenta men inget jag inte kan hantera, även om jag kanske önskar lite att jag slapp ibland. Jag tror och hoppas att det ändå kommer att bli till nåt bra förhoppningsvis i slutändan även om jag lite sörjer det samtidigt. Jag skällde ut min sons far, vilket jag iofs gör med jämna mellanrum när jag känner att det har gått för långt. Men denna gången var det annorlunda just för att han 3 timmar senare ringer mig och mer eller mindre säger upp kontakten med både mig och sitt barn. Nä jag vill inte mer var hans ursäkt. Du får sköta det själv! Så kan du fortsätta förstöra honom på samma sätt din mor förstört dig! ( ehh.. stackars unge..det e så kört ) Ironin skrattar högt inom mig. Nr 1: Hade du faktiskt känt din son på riktigt då alltså, så hade du vetat vilken fin kille det är. 

Nr 2: Föräldraskap är något du aldrig kommer att förstå, för om du gjort det hade du kämpat mer för ditt barn men du väljer den lätta vägen ut. Fine, efter snart 12 års tjafsande om skitsaker rent ut sagt så tänker jag inte protestera mer. 

Jag sörjer biten om att de aldrig kommer att få ngn relation, för trots allt så har jag på ngt vis aldrig gett upp riktigt om att en dag kanske de skulle hitta tillbaka till varandra. Alla barn borde få ha rätten att ha två föräldrar som bryr sig oavsett om de bor ihop eller inte. Den positiva biten är väl att om ensam vårdnad går igenom så slipper jag tjafset som är varje gång lilleman ska byta skola, adress eller vad det nu än gäller. Om jag så skulle flytta till lägenheten bredvid så måste fadern skriva på papper vilket oftast leder till en diskussion eller massa onödigt tjafs. Gemensam vårdnad som man alltid får numer när man separerar är säkert super om föräldrarna kan komma överens när det gäller barnets bästa, men i de fall där de inte gör det kan det bli en långsam jobbig process istället som sliter mer på föräldern och i sin tur på barnet och på vilket sätt skulle det vara bra kan man ju undra. Jag hoppas och önskar att lilleman iaf kan få växa upp till en trygg och harmornisk kille och jag vet iaf att jag tänker göra det bästa jag kan för att det ska bli så! Vad gäller mig själv så är framtiden ett frågentecken, även om mina drömmar och önskningar finns där och pockar på i mitt bakhuvud. Men förr eller senare så måste ju även den här damen hitta sin plats i livet där hon kan må bra och känna sig tillfreds med sig själv och det liv hon skapat. Och det är ju faktiskt bara hon själv som kan se till att det blir som hon vill, även om vägen vart kurvig och ojämn den större delen av livet så betyder inte det att den måste fortsätta vara så. Eller hur? Ta hand om Er därute och njut av solen! LoL /Lille Skutt