Livet går vidare!!

Sitter här och känner mig en smula uttråkad! Egentligen är det inte så att jag inte har något att göra, är nog mer att jag inte vill göra det :-)

Man kan tröttna på att diska, plocka undan och städa bara för att få tiden att gå. Just nu känns det som om jag bara går i väntans tider vilket i sig är lite synd för jag antar att man missar en massa grejer då. Jag väntar på besked, väntar på att jag ska kunna börja ändra saker, ändra vårt liv, förhoppningsvis till något bättre.

Inte så att jag klagar, vi har mat på bordet, tak över huvudet och kärlek från vänner och familj, men ibland, ganska ofta förmodar jag, har jag ngn längtan efter mer.

Min inre frihetslängtande själ kräver sin rätt. Nej, inte än... så jag trycker undan den än en gång.

Jag önskar att jag hade en liten bil, så man kan sätta sig och köra dit vägen bär en, utan ngn speciell destination egentligen. Frihet på fyra hjul med metallhölje ;-)

Eller bara åka och hälsa på min lilla morfar som för närvarande ligger på lasarettet.

Läskigt ibland hur snabbt saker kan förändras, även om det nånstans kanske var väntat. I söndags förmiddags var han ute och pratade, skrattade och skämtade som vanligt. På eftermiddagen tog han sin sedvanliga tupplur på utemöblerna denna dag eftersom det var varmt och skönt. När mormor försökte prata med honom fick hon ingen respons och blev rädd. Min moster kom dit och försökte få kontakt, varpå det såg ut som att han försökte säga något men inte lyckades. Morfar hade fått en stroke visade det sig. ena sidan av kroppen var förlamad och han hade förlorat talförmågan.

Min lilla busiga morfar, den som startade vattenkrigen på somrarna, som la taggiga rosor under lakanet i sängen och satte tvål på ens tandborste så man fick skölja munnen i en halvtimme. ;-)

Han skämtade så ofta att när det väl var på allvar så var det ingen som trodde honom, och det var vad mormor trodde när hon ropade på honom men inte fick något svar. Att han som vanligt drev med henne, men denna gång var det på allvar.

Nu ligger han i K-stad med sköterskor och läkare som ha kompetens och full kontroll på honom. Ur en vinkel är det skönt för det ger mormor en viss avlastning. Hon har varit ganska låst den sista tiden i och med att morfar vart så förvirrad så han tror hon har rymt bara hon går till affären. Så några längre turer har det inte vart tal om såvida hon inte har någon som är hos honom.

Ur en annan lite sorgligare vinkel känns det som om det inte är så länge kvar innan han går vidare, och jag vet innerst inne att det vore skönt för honom att få somna in innan han blir för sjuk, även om man gärna vill hålla han kvar lite till.

Dock det tillhör naturens gång, att folk dör och bebisar föds, skogar skövlas och växer upp igen.

Jorden snurrar runt sin egen axel och gör dag till natt och natt till dag, runt solen som gör att dagar blir till månader och månader till år.

Livet går vidare helt enkelt.....

/ Lille Skutt

Ta hand om Er därute!!

Medmänsklighet är ett trevligt ord!

Tycker ni inte? Det tycker jag i allra högsta grad, men tyvärr försvinner det allt mer och överskuggas av hat, avundsjuka, och makt och pengar. Jag har alltid försökt vara en god människa,och göra rätt. Men som alla andra ( utom spöken möjligtvis) är man mänsklig och gör fel. Mitt liv har nog aldrig varit enkelt men det har format mig till den jag är idag så inget ont som inte har något gott med sig.
Jag skapade denna blogg för att få ur mig tankar, känslor och ideér och sätta det på pränt. Det är ju liksom ute med boken med hänglås som man gömde längst in i garderoben, den ingen fick läsa... numer skriver man så att alla kan läsa, på gott och ont!
Som min lilla kritiker som så ivrigt kommenterar sin hjärtas smärta. ( ja du ska få kommetera detta med, men kan vi hålla det utanför sandlådan. Jag fick sån lust och slänga spannen i huvvet på dig.. =)
Du känner mig så du vet på ett ungefär hur jag fungerar och eftersom jag nu vet att du är inne på min blogg och läser så kan jag lika gärna skriva ner vad jag tycker.
Jag har diskuterat detta så många ggr och jag kommer aldrig ta upp det igen för om du inte förstår vad jag menar och fortsätter att ta upp gamla saker som hände för 1-2-3 år sen så kommer vi inte längre.
Orden du använde " om att jag var för slapp och gav med mig" och "att jag aldrig ringer när jag är i Sölvesborg" är precis samma ord som hampus far sa till mig i telefon. Jag vill inte kalla det slapp.. jag kallar det medmänsklighet, pojken var helt slut efter en ganska jobbig vecka i skolan, och allt han ville var åka hem och slappna av.
(Dessutom hur ofta ringer du själv då? Mm jag vet att du har massor och säg nu men lugn)

Som förälder är det en teknik att lära sig och läsa av sina barn och han visste att hans far skulle bli arg men han var så trött och därav frågade han mig om han fick skjuta på det, det hade han inte gjort annars. Tro mig .. jag vet!

Jag har kämpat hårt för att ha den relationen med min son som jag har idag, respekt, kärlek och ödmjukhet. Tror du att jag fick det gratis när han flyttade hit?? Jag fick kämpa med blod, svett och tårar bokstavligen i ett mer än ett halvår innan vi hittade rutiner och fick det att fungera.
Ingenting är lätt, och definitivt inte att vara förälder. Vad i hela friden får dig att tro att du skulle få det perfekt serverat på silverfat?

Kärleken finns där på det speciella sätt som bara ett barn kan älska sin mamma och pappa oavsett vad men allt annat får man kämpa för.
Jag har aldrig hindrat min son från att träffa sin far , jag har tom gett han råd om vad han kan göra för att de ska hitta tillbaka till varandra. Jag kan prata för honom MEN när han väl är hos sin far är det upp till fadern att göra det bästa av situtionen och få honom att trivas och känna sig hemma. Det är inget jag kan styra!!
Jag har heller aldrig sagt ett ont ord om min sons far i hans närhet för att jag inte vill påverka, just för att jag vet av egen erfarenhet vad det gör.

Jag är ledsen att du mår så dåligt, så det där perfekta livet utanför "dumburken" verkar inte vara så perfekt som jag ser det. Mitt liv är långtifrån perfekt men jag har inget behov att att klandra andra för det. Det ser ut som det gör pga de val jag har gjort och det står jag för.

Vill du ändra på nåt? Gör det då.. Vill du ha kontakt med din son? Ring honom och fråga hur han mår och hur han har haft det när han var iväg. Du är förälder.. Ta ditt ansvar som en vuxen och sitt inte och va arg på allt och alla ... Det hjälper inte. Du kan tom få mitt hemnummer om du tycker det är dyrt att ringa på mobil. Fråga honom om han vill komma och hälsa på, han har sommarlov i en månad till ungefär. Det enda jag begär är att jag får veta lite i förväg så jag inte har planerat nåt samtidigt, vilket inte är för mycket begärt.
Jag har en massa gammalt skit jag skulle kunna ta upp, men jag har lagt det bakom mig för jag vill leva i nuet och inte i det förgångna. Och dessutom gynnar det varken dig eller mig, det skapar bara mer irritation.

Jag är INTE din fiende, jag skulle kunna vara en allierad om du visste hur du skulle använda det.
Vill du kommetera.. Varsågod, Det är ju trots allt ett fritt land.. ;-) Men är det inte konstruktivt kommer jag inte att svara. Jag har förklarat mig och bett om ursäkt i 15 år.. jag vill inte mer..


Till mina älskade vänner
Tack för att ni finns! Love ya mucho även när jag försvinner emellanåt.. ;-)

Puss o kram!

Ta hand om varandra där ute... Lille skutt checkar ut och letar upp sängen..

Sommar sol o barnledigt...

Nu är jag hemma igen efter att ha vart bortrest först i en vecka, hemma 2 dagar för att därefter åka iväg en vecka till. Mitt barn är på kollo o lever livet, och kommer hem på Tisdag. Så jag har nu ett par dagars ledigt o jag NJUTER.. ha ha..
Har vart en vecka hos mina älskade vänner och insett än en gång hur snabbt saker kan gå fel, men som tur väl är så vände det igen så det verkar gå på rätt håll igen nu. Man drar en lättnadens suck. Först kom fröken Chock för att bytas ut av Fru Rädsla och sen dök Herr Ilska upp, men efter ett par dar kunde jag vinka av dem igen för denna gången.

Nu sitter jag här, o njuter av tystnaden, lugnet o ljuv musik i mina högtalare. Hittade en låt för ett tag sen o det kunde lika gärna vart jag själv som skrivit texten för ett par år sen för den speglar det jag kände/känner så totalt.

I wish I could,
Sit here all alone
Thinking this is okay
Don't need anybody tonight,
Just complete silence and the candle light
And I'd drink my coffee,
Wouldn't worry at all... wouldn't worry at all

I would feel fine
Like I always do
I would be smiling
Laughing too
Don't need anybody,
Least of all you
And then I would convince myself it's true
It's true

I wish I could,
Stare at the wall
And see something different everytime
Everytime
The candle wouldn't stop burning
I could lay down,
And I wouldn't be crying

I would feel fine
Like I always do
I would be smiling
Laughing too
Don't need anybody,
Least of all you
And then I would convince myself it's true
It's true